Är lösningen problemet?

Ny kväll. Inte lika varmt. Ingen är vaken utom tomten... Och jag. Jo, det lyser i några grannfönster. I kvällsmörkret är det lätt att se varandra. Ser jag dom ser dom mig. Känns inte helt tryggt.. En glad guldfisk i stormarknadens akvarie känner sig nog mindre uttittad och bevakad än jag.

Nåväl, bara att sugas upp i skärmens tunnelsken och stänga ute omvärlden.

Tänk efter så mycket det sägs, beskrivs, påstås och tycks i frågan om våra kära knoddisar. Tänk så många lösningar som alltid dyker upp, som lovar lugnare kvällar, bättre bordsskick, hårdare bajs eller bara rena, vackra, väluppfostarde små timida lamm.

Tänk efter så mycket ångest och panik dessa L Ö S N I N G A R framkallar.

Det börjar redan på BB.

"-Amma när han verkar hungrig, - Nej, amma var tredje timme. - Ge honom ersättning i stället så kan du börja amma senare, han är ju så hungrig nu. -Ge honom en nubbe så sover han nog".

Eller nappen.

"Undvik napp så länge ni kan. -Oj, har ni ingen med er...? - Napp är tryggt".  "-Faan, ta nappen själv j-la barnmorska och håll käften. Låt oss vara ifred! Nej, förlåt, ge mig en epidural så jag kan sova i stället."

Sen rullar det på. Vad gäller precis ALLT. Alla vet bäst och kan hjälpa till. Det går inte att värja sig eller strunta i. Det bankar på som en envis dammsugsförsäljare. -Hallo mannen, köp denna så löser sig alla dina problem!!  

Jag vill inte ha lösningar. Jag vill själv upptäcka vad som passar bäst för oss i vår lilla ostkupa. Jag vill kunna stå där om 20 år, rak i ryggen och kunna säga att jag ledsagat mina barn genom livets början. Inte låtit Vi föräldrar, familjeliv.se-trådar eller svärmors grannes katt uppfostrat dom.

Låt mig vara pappan.

Kan det lösa problemet? Eller vad tror Du?
Tips, någon...